stör mig på ditt sätt att prata. ditt jävla klippa håret hela tiden. att du låtsas att inte höra när jag vill prata till dig. i din värld handlar allt om dig din egocentrerade människa. allt skall vara som du vill och du är övertygad på din sak. jag vet inte vad det är som jag har gjort som stör dig. men uppenbarligen är det något. jag gillar inte dig och jag tänker inte anstränga mig för att vi skall hålla kontakten när denna utbildningen är klar.

jag ger av mig själv men vad får jag tillbaka? jag vet inte men jag känner mig så himla obekräftad. vet inte om jag överdriver allt med tanke på min histori eller om det är så. jag vet inte ens om jag kan tänka den tanken utan att allt bara blir fel och konstigt. 

önskar bara att allt var lättare. inte så jävla stårt. kanske har jeg en social störning? kanske jag inte kan vara social? knäpp kanske.